Isabell

Hej jag heter Isabell och är 17 år gammal. Jag bor hemma hos mina föräldrar och jag stör mig på dem rätt så ofta och det hörs. Vi blir alltid ovänner om saker och mina föräldrar har inte det bästa tålamodet men då har jag min skyddsängel Elias Engbom som är min pojkvän.

När jag håller på att tappa tålamodet kan han komma och lugna ner mig. När jag ringer och låter sådär ynklig på rösten då vet han att vi har bråkat. Han brukar säga Jag kommer älskling jag vet att det har hänt något. Jag brukar få raseriutbrott på mamma och pappa innan han kommer och sen är det bara han som får lov att gå in till mig, jag släpper inte in mamma och pappa. När han kommer märker jag det på fotstegen. När han knackar på dörren öppnar jag snabbt och ger han en snabb puss i dörröppningen sedan stänger vi dörren. Vi lägger oss i sängen tätt intill varandra. Han tar min hand hårt precis som om han menar att inget ska bryta upp mellan oss.

 Sedan ser han att jag håller på att börja gråta, han vill att jag sätter mig i hans knä.

-        Vad är det som hänt? frågar han mig och ger mig en puss.

-        Hela jag håller på att gå i sönder mamma och pappa bråkar med mig hela tiden vet inte vad jag ska göra och nu har dem börjat slå mig också.

-        Kom vi går ut och pratar med dem så får vi se vad dem har och säga.

Vi går ut i köket där dem pratar högljutt om det som precis hänt. Efter fem långa minuter ser dem oss och slutar upp att prata.

-        Vi vill prata med er säger Elias och sätter sig ner vid köksbordet och väntar på att vi andra ska sätta oss ner.

När vi sitter där ser jag mamma och pappa rakt in i ögonen och dem ser uppriktigt oroliga ut

Elias tar min hand och kramar den hårt och sedan viskar han du klarar detta älskar dej gumman min.

-        Ja säger min mamma vad vill ni prata om?

Jag stirrar dem rakt in ögonen och säger borde inte ni veta det för det gör ni.

-        Vi ville bara höra er version av det som hänt?

Ja, vi satt i soffan och helt plötsligt bara var Isabell borta och när vi fick reda på var hon varit så blev vi jättearga och slog henne två gånger i magen och två gånger i huvudet. I huvudet började det blöda och det var inte så lite i heller.

-        Mamma! Berätta hela historien!

-        Vadå berätta hela det har jag ju redan gjort.

-        Nej mamma det har du inte! Skriker jag och orkar inte mer så jag springer in på mitt rum och smäller igen dörren, efter ett tag kommer Elias. Han ser att jag ligger på magen och när jag tittar upp ser han tårar som rinner längs med kinderna i en himla fart. Jag vill verkligen inte bo med dem säger jag och gråter ännu mer! Det är rätt sjukt att man kan hata någon så mycket som jag gör. Men du har rätt att hata dem gumman säger Elias Dem fattar inte att dem gjort fel och det är typ det värsta.

-        Jag vet gumman men jag kommer finnas vid din sida hela tiden…

-        Tack säger jag

-        Vi går till polisstation imorgon och anmäler dem.

Nästa morgon pratar jag nästan inte alls med mamma och pappa och Elias har stannat över natten.

Jag och Elias äter frukost tillsammans och han håller koll på mina föräldrar åt mig han är underbar<3

Sen kl 10.30 går vi iväg till polisstationen och jag berättar min del av historien. Jag får svära en ed att jag inte ska ljuga och sen fick jag berätta. Jag grät och grät och det kändes som jag aldrig skulle sluta. Polisen sa att dem skulle få en rättegång på detta så snabbt så möjligt så jag slipper gå och vara orolig

Redan nästa vecka stod det klart att vi skulle ha rättegången och jag var självklart lite nervös innan om bevisen som vi hade skulle räcka. Jag och Elias cyklade dit han såg på mig att jag var nervös.

-        Gumman vad är det? frågade Elias

-        Tänk så har vi inte tillräckligt med bevis sluta nu det har vi det kan jag försäkra dig om. Vi har dina blåmärken som dem har gjort så det kommer inte att bli några problem det lovar jag säger han och stannar cykeln utanför den stora byggnaden. Vi går in hand i hand i den stora byggnaden. Sen anmäler vi oss till en kvinna som även visar oss vägen till salen där vi kommer vara. Jag har några vittnen som ska komma och vittna också bland annat en kompis ett syskon och min mormor.

Dem får ett års fängelse + att jag får flytta till fosterfamilj.

Av Johanna Nilsson 17 år